Tänk att det kan vara så påfrestande att vara hemma med ett sjukt barn. Det finns miljoner saker Att göra i ett hus men man hinner knappt med en enda. Det är nog den där känslan av “att man måste” vara hemma, en situation som alltför oftast kommer som en ren och skär överraskning som gör att det känns så jobbigt. Detta i kombination med det dåliga samvetet för “jobbet” gör att det hela blir till en enda stor “belastning”.

Nu ska Gudarna veta att vi har varit förskonade från allt vad VAB dagar heter och dessa tre vab dagar med Milton är och förblir en “ovanlighet”, så varför klaga?!

Vi har dock beslutat att han får gå på dagis imorgon varpa det dåliga samvetet över detta beslut så sakteliga infinner sig. Sista dagen på veckan, borde han inte få vara hemma även denna dag? Hur man än vänder och vrider på saker får man dåligt samvete för antingen det ena eller det andra …..

Attans vad jobbigt det är att aldrig “räcka till”!